Efter en natt i en skön, tyst och fräsch stuga intog vi, för första gången, frukost på serveringen. Rostade mackor, kokt ägg, juice…
Klockan 8.30 gav vi oss av mot Örnsköldsvik. Efter en mil nådde vi stan och såg att de har en hoppbacke mitt i centrum.
Vi letar oss genom stan och beger oss söderut där vi träffar på Moälven och Domsjöverken.
Nu börjar det. Upp o ner, ner o upp och detta är bara början. Efter tre mil når vi Bjästa och slår oss ner för en välförtjänt glasspaus. Överallt där vi stannar kommer folk fram till oss och vill höra lite om vad vi håller på med. Hur långt vi cyklat och hur långt vi har kvar.
Ingen dag tidigare på den här resan har vi gått så mycket med våra cyklar som idag. På alla våra träningsrundor och alla etapper hittills har vi en snitthastighet på 15 km/h utan nämnvärda pauser och 10 km/h med pauser. Idag har vi en snitthastighet på 8 km/h, lite snabbare än gånghastighet. Värre lär det bli i morgon enligt en man från trakten som vi pratade med utanför ICA.
Dock! När man slitit några timmar och det börjar bli dags för lunch kan det, om man har tur eller som Karin ha ögonen med sej, mitt på ett kalhygge dyka upp en skraltig skylt som hänvisar till paradisisk miljö.
Efter ytterligare slitig cykelpromenad så tvärnitar Lars plötsligt och hyschar på mej. Nu går han på tå och viskar pekande på en av många björkar som ligger som plockepinn. Vi är i Bäverland.
Vi såg dock inga bävrar men det lär vara en väldigt sällsynt upplevelse. Vi är glada för att ha fått se spåren efter dem. Också idag fick vi se tranor. Tre stycken varav en unge.
P.g.a. dagens låga medelhastighet missbedömde vi ofta hur långt vi kommit och såg målet bakom varje krök. Ibland stannade vi upp och kollade kartan. Varje gång blev vi förvånade och lite förvirrade eftersom verkligheten inte stämde överens med vår inbillade position.
Men, slutligen upphörde grusvägen och landskapet öppnade upp och då var det lättare att se och bestämma hur långt vi hade kvar. Dessutom hade det enbart gått uppför och uppför och uppför vilket vi var lite förundrade över. Det borde ju rimligtvis varvas med lite nerför då och då.
Lönen kom när vi hade ca en mil kvar , vi kunde då luta oss tillbaka i våra sadlar , känna suset av fartvinden tills vi nådde havet och Docksta.
Vi började dagen med köpefrukost och beslöt att avsluta den på samma lyxiga sätt.
Köttsoppan som vi inhandlade i Piteå kallar vi numera nödproviant för att försvara att vi cyklar omkring med den i packningen.
Här i Docksta skulle Lisa o Lasse ha anslutit idag för att cykla med oss genom Höga Kusten. De har drabbats av ett illvilligt virus och tog ett klokt beslut att avstå.
Klockan 8.30 gav vi oss av mot Örnsköldsvik. Efter en mil nådde vi stan och såg att de har en hoppbacke mitt i centrum.
 |
| Hoppbacke |
Vi letar oss genom stan och beger oss söderut där vi träffar på Moälven och Domsjöverken.
 |
| Moälven |
Nu börjar det. Upp o ner, ner o upp och detta är bara början. Efter tre mil når vi Bjästa och slår oss ner för en välförtjänt glasspaus. Överallt där vi stannar kommer folk fram till oss och vill höra lite om vad vi håller på med. Hur långt vi cyklat och hur långt vi har kvar.
Ingen dag tidigare på den här resan har vi gått så mycket med våra cyklar som idag. På alla våra träningsrundor och alla etapper hittills har vi en snitthastighet på 15 km/h utan nämnvärda pauser och 10 km/h med pauser. Idag har vi en snitthastighet på 8 km/h, lite snabbare än gånghastighet. Värre lär det bli i morgon enligt en man från trakten som vi pratade med utanför ICA.
 |
| Ner och upp |
Dock! När man slitit några timmar och det börjar bli dags för lunch kan det, om man har tur eller som Karin ha ögonen med sej, mitt på ett kalhygge dyka upp en skraltig skylt som hänvisar till paradisisk miljö.
 |
| Lunchpaus |
 |
| Sand |
Efter ytterligare slitig cykelpromenad så tvärnitar Lars plötsligt och hyschar på mej. Nu går han på tå och viskar pekande på en av många björkar som ligger som plockepinn. Vi är i Bäverland.
 |
| Bäverdamm och bävergnag |
P.g.a. dagens låga medelhastighet missbedömde vi ofta hur långt vi kommit och såg målet bakom varje krök. Ibland stannade vi upp och kollade kartan. Varje gång blev vi förvånade och lite förvirrade eftersom verkligheten inte stämde överens med vår inbillade position.
Men, slutligen upphörde grusvägen och landskapet öppnade upp och då var det lättare att se och bestämma hur långt vi hade kvar. Dessutom hade det enbart gått uppför och uppför och uppför vilket vi var lite förundrade över. Det borde ju rimligtvis varvas med lite nerför då och då.
Lönen kom när vi hade ca en mil kvar , vi kunde då luta oss tillbaka i våra sadlar , känna suset av fartvinden tills vi nådde havet och Docksta.
 |
| Upp och ner |
 |
| Docksta kyrka |
Vi började dagen med köpefrukost och beslöt att avsluta den på samma lyxiga sätt.
 |
| Passande öl till älg- och hjortfärsbiffar med kantarellsås och gelé |
Köttsoppan som vi inhandlade i Piteå kallar vi numera nödproviant för att försvara att vi cyklar omkring med den i packningen.
Här i Docksta skulle Lisa o Lasse ha anslutit idag för att cykla med oss genom Höga Kusten. De har drabbats av ett illvilligt virus och tog ett klokt beslut att avstå.
Känns tryggt att ha er på småvägarna och 8km/h är inte att förakta! Ni var verkligen värda "köbekager" till frukost och middag.
SvaraRaderaKram!
Hej på er,
SvaraRaderaKänslan efter är värd varje meter när man efter ett antal backar slår sej ner med en kall öl och fina tillbehör, då är man "worth it". God fortsatt tur uppför o nerför.Hälsning Gustav
Bäverspår har vi haft inpå knuten i Dalsland, men vi har aldrig sett några bävrar, trots att vi har glidit, så ljudlöst det nu går, i både båt och kanot. De är verkligen skygga. Var ni inne i Skuleskogen? Inga rövare? Hur går det med knät? Torun undrar om ni badade i paradissjön.
SvaraRadera