Docksta - Nordingrå, 22 km

Idag har det varit underbart.

Vi började vår färd mot Nordingrå klockan 07.10. Dels hade vi en sträcka på E4.an som skulle avklaras mellan Docksta och Ullånger, dessutom visste vi inte hur tuff (backig) väg vi hade framför oss, därför denna tidiga start.

Sträckan fram till Ullånger gick som en dans. Vägen var 2-filig med breda vägrenar och trafiken hade inte riktigt kommit igång. E4.an följer Ullångersfjärden så det var inte så backigt under den sträckan.



Ullångersfjärdens södra strand


När vi nådde Ullånger såg vi den första riktigt stora sågen sedan vi lämnade Haparanda. Äntligen! Bräder! utbrast Lars och bromsade in för att dokumentera.



"...en del var prima virke, de lade jag för mej..."

 

Därefter viker vi av mot Nordingrå. Vägen blev nu rejält backig men med härlig asfalt kändes det inte så jobbigt.
Vi nådde Nordingrå redan 09.15

Både bräder och modeller samma dag, vilken lycka           

Lappudden där vi ska övernatta i två nätter var nu bara någon kilometer bort. Väl där hade turen att få stugan direkt.

Efter att vi installerat oss begav vi oss ut på en utflykt efter tips från vårt värdpar. Vi åkte till Mannaminne, en märklig anläggning med en salig blandning av hus, prylar och tekniska föremål, men med en underbar utsiktsplats.
Vägen upp till utsiktsplatsen var lång och brant, tur att vi inte behövde släpa på cyklarna.

Knäna böj

Målet var värt besväret. Här kunde vi se hur landhöjningen delat av havet och bildat små insjöar innanför.

Hav och sjö


Kanske svårt att se på denna lilla bild men på ön i sjön ligger ett hus som hämtat ur en Gevaliaannons.


"Om du får oväntat besök"

 
På återfärden till Lappudden passerar vi Nordingrå kyrka med sina gamla kyrkstallar.

Nordingrå kyrka och kyrkstallar

Vi låter bilderna vittna om vilken fantastisk tur vi har, så här långt, med vädret.
　
Vi har förstått att det inte är lika lätt att skriva kommentarer på bloggen som det var för några år sen när vi var på Nya Zeeland.
Vi stöter själv på problem när vi försöker kommentera på Sofis blogg, hon har precis som vi valt Blogger. Att det är möjligt förstår vi eftersom ni är några som lyckats. Vi kämpar vidare eftersom vi själv tycker att det är så himla roligt att få kommentarer på vår blogg.

Här kommer lite kommentarer till några kommentarer.

Torun, vi badade inte i Paradissjön (den heter förresten Långnässjön). Ibland känner man sej lite frusen när man stannar efter att ha cyklat mil efter mil och då är man inte jättesugen på ett dopp.

Gustav, vi köpte nya cyklar under sensommaren förra året. Lars modell är 7-växlad och heter Castor. Min är 8-växlad och är damvarianten av Tarfek, modellen heter Rissa.
Jag använder sällan växel 8, åtminstone inte i det här kuperade landskapet. När det går nerför låter jag bli att trampa och på slät mark räcker den 7.e växeln mer än väl.
Jag fick tips av min svåger Lasse att byta ut en krans så att 1.ans växel blir lättare. Då blir ju också 8.ans lättare men det är ju en idé eftersom jag hittills inte ansett mej behöva den. Vi får se hur det blir söderöver när landskapet blir flackare, om det nu blir det.

Och till sist, alla knän i familjen mår för tillfället tillfredsställande bra.