torsdag 7 juli 2011

Nordingrå vilodag, 38 km


En vilodag kan se olika ut beroende på var man är. På vår vilodag i hjärtat av Höga Kusten har vi cyklat utan packning, åkt båt och gått barfota på varma stenhällar i ett naturreservat.

I morse styrde vi kosan mot Bönhamn (inte att förväxlas med Bönhas). Det var 17 km dit och mycket upp o ner. Hur branta backarna är kan man förstå eftersom vi idag uppmätt en maxhastighet av 56,4 km/h utan att trampa. Dock bar det ganska snart uppför och hastigheten reducerades väsentligt.

Halvvägs mot Bönhamn

Vi skulle ta 10-båten till Högbonden som är en ö väldigt lik Blå Jungfrun i Kalmarsund. Högbonden är också ett naturreservat och enda sättet att ta sej fram på ön är till fots. Vi hade dock cyklarna med oss vilket väckte en viss munterhet bland de övriga passagerarna men skepparen var väldigt tillmötesgående. Vi ville nämligen åka vidare från Högbonden till en Barsta hamn. Skepparen erbjöd sej att ta hand om våra cyklar medan vi besökte Högbonden.


I väntan på båten
 Vi lämnar fastlandet
Det går undan

På väg mot Högbonden.

Högbonden
 Stigen mot fyren är brant och mycket vacker.
Mot fyren
 Utsikten är fantastisk. Det finns en ny linbana från båtplatsen upp till fyren. Den får dock inte användas till att frakta nattgästers bagage, den är till för varutransporter till och från vandrarhemmet.

Gamla linbanan

Vid fyren serverades det härligt hemlagad mat och kakor. Här åt vi dagens lunch.

Högbondens fyr
När vi återvänt till fastlandet, nu i Barsta hamn, cyklar vi vidare till nästa naturreservat, Rotsidan. Naturreservatet består av 4 km kuststräcka med vackert slipade diabashällar. Man ser tydligt spåren efter landhöjningen.

Vi trodde att vi skulle hitta en öde strand men när vi nådde vårt mål insåg vi att detta är ett välbesökt badparadis.

Klapperstensfält och diabashällar

Som i Falsterbo men utan sand

Inget bad idag heller däremot lyckades vi sova middag en timme på de varma stenhällarna.

Inget gnäll trots att madrassen är hård

Utvilade och dags för botanikstudier.
Vänderot och Pors

Vi hittade också Strandtrav som enbart växer längs Ångermanlands kuster.

Strandtrav
 Nu har vi gjort slut på nödprovianten och hoppas att det finns affärer längs vägen mot Rö dit vi styr vår kosa i morgon.

En knorr som avslutning på dagen

I morgon ser vi fram emot en av resans höjdpunkter!


4 kommentarer:

  1. Jag har inte läst ett ord om att ni letat efter surströmming!? Annars är ni ju i surströmmingens hemland just nu.
    Det låter härligt med en vilodag och vilken tur ni har med vädret!
    Jag gissar att det var nyttigt för Karins knä att promenera uppför backarna i stället för att bara trampa runt hela tiden. Ni kan inte beskyllas för att vara bönhasar även om ni hoppar av cykeln i uppförsbacken.

    SvaraRadera
  2. Vi tipsade om Wedins salteri, även om ni inte är speciellt sugna på dessa läckerheter. Påminner ju om den saltade sillen som vi fick varje lördag under vår uppväxt..sånär som på lukten. Nåväl, läste på nätet att inläggningen av Wedins surströmming flyttade till Enånger 2008. I år slutade man även med det. Nu tar Oscars, i Söråker (Timrå) över receptet och tillverkningen. Finns det inget bestående i vårt avlånga land. Inte ens Laxhotellet i Bergeforsen med Bengt Lindströms tavlor finns kvar. Ta det lugnt över bron. Den kan nog vara en knäknäckare.

    SvaraRadera
  3. Hej på er,
    Surströmmingen är väl slut sedan länge och alla väntar på premiären i Augusti? Ångermanälven lär ju ha 2 broar Högakusten bron och den gamla Sandöbron.När mina kusiner och jag passerade med bil en gång i slutet av 50-taet,så gick vi upp på toppen av bron och pinkade ned i älven, det blev en lååång stråle. Vid Sandöbron finns ett fik från 40 talet som är numera är K-märkt.Sköt om er. Hälsning Gustav

    SvaraRadera
  4. För en sydskåning ser det allt lite lustigt ut med strand utan sand. Men det är nog en dröm för många. Kan för övrigt meddela att nyckeln är levererad till Johnny.
    Kramar

    SvaraRadera