Midsommarafton.
Idag steg vi upp klockan 04.00. Vi var ganska ensamma, om man bortser från myggen, när vi gav oss iväg från Kalix 05.15
På fin asfalt susade vi fram och efter några kilometer stannade vi till. Lars hade fått syn på en älg (han spanar hela tiden). Jag såg också älgen och båda försökte vi få den att röra på sej med handklappningar. Den rörde sej inte och visade sej vara en rotvälta. Dock flyttade vi blicken en aning åt höger och där stod en riktig älg och undrade antagligen vad vi höll på med.
Efter två timmar var vi framme i Töre och då vilade vi första gången. Fortfarande var vi helt ensamma och kunde lägga beslag på en ensam bänk utanför Folket Hus.
Efter 60 km var vi framme i Melderstein och hade 11 kilometer kvar till Råneå. Där tänkte jag mej kaffe o kanelbulle. Det var ju trots allt Midsommarafton.
Efter alla regnvarningar så tyckte vi att vi var lyckligt lottade som trots allt slapp regnet och endast ljusa moln fanns på himlen.
Dock! Plötsligt öppnade himlen sej och regnet bara öste ner. Vi tittade upp på molnen och kom överens om att det skulle vara några minuter så vi cyklade på. Det regnade hela vägen till Råneå. Under 11 kilometer på cykel i ösregn så hinner man bli VÅT.
Vi åkte raka spåret till Busstationen där vi kunde byta till torra kläder under tak, till sist kom regnstället också på.
Kaffe o kanelbulle intog vi på OK-macken. Kaféet hade stängt på Midsommarafton.
10 minuter senare slutade det att regna.
Igår ringde Stefan (min bror). Var är ni, frågade han. I Kalix, svarade jag. Han suckade djupt och tillstod att han var rejält avundsjuk på vårt “projekt”. Jag hade också kunnat tänka mej att ge mej ut på något liknande och slita lite, sa han.
Detta har jag tänkt på under dagen. Det blev en del slit, dels regnet men inte minst den sega uppförsbacken in till Luleå och därefter en brant backe upp till vårt vandrarhem.
Mitt i backen mötte vi tre unga killar som kom farande nerför backen, Glad Midsommar ropar de till oss så Stefan, visst kan du vara lite avundsjuk.
Idag steg vi upp klockan 04.00. Vi var ganska ensamma, om man bortser från myggen, när vi gav oss iväg från Kalix 05.15
På fin asfalt susade vi fram och efter några kilometer stannade vi till. Lars hade fått syn på en älg (han spanar hela tiden). Jag såg också älgen och båda försökte vi få den att röra på sej med handklappningar. Den rörde sej inte och visade sej vara en rotvälta. Dock flyttade vi blicken en aning åt höger och där stod en riktig älg och undrade antagligen vad vi höll på med.
Efter två timmar var vi framme i Töre och då vilade vi första gången. Fortfarande var vi helt ensamma och kunde lägga beslag på en ensam bänk utanför Folket Hus.
 |
| Folkets Hus i Töre |
Efter Töre blev det 30 km grusväg. Det är förstås där man hittar de bästa pausställena, vyerna och andra naturupplevelser.
 |
| Paus på flytbrygga i Långtjärn |
 |
| Vätskepaus med utsikt |
 |
| Grävmaskinskyrkogård? |
 |
| Intresserade åskådare |
Efter 60 km var vi framme i Melderstein och hade 11 kilometer kvar till Råneå. Där tänkte jag mej kaffe o kanelbulle. Det var ju trots allt Midsommarafton.
Efter alla regnvarningar så tyckte vi att vi var lyckligt lottade som trots allt slapp regnet och endast ljusa moln fanns på himlen.
Dock! Plötsligt öppnade himlen sej och regnet bara öste ner. Vi tittade upp på molnen och kom överens om att det skulle vara några minuter så vi cyklade på. Det regnade hela vägen till Råneå. Under 11 kilometer på cykel i ösregn så hinner man bli VÅT.
Vi åkte raka spåret till Busstationen där vi kunde byta till torra kläder under tak, till sist kom regnstället också på.
Kaffe o kanelbulle intog vi på OK-macken. Kaféet hade stängt på Midsommarafton.
10 minuter senare slutade det att regna.
Igår ringde Stefan (min bror). Var är ni, frågade han. I Kalix, svarade jag. Han suckade djupt och tillstod att han var rejält avundsjuk på vårt “projekt”. Jag hade också kunnat tänka mej att ge mej ut på något liknande och slita lite, sa han.
Detta har jag tänkt på under dagen. Det blev en del slit, dels regnet men inte minst den sega uppförsbacken in till Luleå och därefter en brant backe upp till vårt vandrarhem.
Mitt i backen mötte vi tre unga killar som kom farande nerför backen, Glad Midsommar ropar de till oss så Stefan, visst kan du vara lite avundsjuk.
Bra jobbat o Glad Midsommar på Er.
SvaraRaderaVädret i Lund, kallt med växl molnighet.
MVH Gustav