Lövånger - Robertsfors, 60 km

En strålande vacker dag väntar oss! Klockan 04.30 då vi steg upp var det redan varmt. Det visade sig bli den varmaste dagen hittills, nästan 30 grader. Även idag hade vi turen att få med Karins cykel på bussen vid första försöket, ja, även Karin förstås. Klockan 06.35 rullar bussen iväg liksom jag på min järnhäst.

Karin ger sig av

Först går vägen 16 km i rakt västlig riktning och i Vebomark svänger den sedan söderut mot Ånäset.

Det är de här Cykelspårsskyltarna som leder oss genom Sverige

Ibland blir det grusväg, 14 km idag, men som vi kanske sagt tidigare, skulle vi inte vilja vara utan dessa sträckor. De är visserligen mer svårcyklade med alla håligheter och stenar, men det är längs dessa vägar man upplever naturen på riktigt. Idag har zoologistudierna bara bestått av två djurarter, korpar och bromsar. Bromsarna gjorde att jag inte kunde hålla några ordentliga pauser längs vägen och redan klockan 10.10 var jag framme i Robertsfors.
Vi bor i rum “Eagle” på andra våningen i Robertsfors GK-s klubbhus. Detta har tidigare tillhört Robertsfors Bruk och byggts som mejeri och inspektorsbostad. Under de första åren på 1900-talet bedrevs den statliga mejeristutbildningen här, 6 kvinnor utbildades årligen.

Robertsfors Golfklubb

Efter en välbehövlig dusch åt vi lunch på golfklubben. Sedan gick vi in mot centrum för att handla inför morgondagen. Vi hittade denna hängbro över Rickleån och passerade så försiktigt och taktlöst vi bara kunde.

Träbro över Rickleån

Denna skylt hängde nämligen vid påfarten!!

Ord och inga visor

Lars i otakt

Det fanns även andra skyltar på väg mot centrum som speglar olika behov i olika delar av vårt avlånga land.

Behoven styr utbudet

Vi besökte sedan Bruksmuséet som förklarade allt om Robertsfors Bruk. Här har varit både järn-, massa- och jordbruk under många hundra år. Byggnaden vi bor i är det första mejeriet i Norrland.

Bureå - Lövånger, 46 km

Vaknade som vanligt före väckningstid som vi numera satt till 06.00. En knapp timme senare bar det iväg på en av de kortare dagsetapperna. Inga större samhällen finns på sträckan, så matsäcken var laddad och extra dryck i form av iste var nerpackat. Ännu en solig dag med klarblå himmel väntade. På morgonen blåser det heller inte särskilt mycket.
Jag körde först längs med Bure älv som dock inte är så bred men vacker ändå.

Bure älv

Kyrkan i Bureå har kallats “ett av landets allra märkligaste och ståtligaste byggnadsmonument från den nationalromantiska perioden”. Verkligen mäktig! 

Bureå kyrka byggd 1917 - 1920

Efter några kilometer blev det uppförsbacke i ca 2 km. Det var Bureberget som vägen gick rakt över. På toppen finns även en skidanläggning.
Alla dagar har vi sett dessa ulliga strån på myrarna och i alla diken. Nu har vi artbestämt dem och mest har det varit Tuvull, men här hittade jag Ängsull.

Ängsull

Nu bär det av nerför Bureberget i hög hastighet. Vägen slingrar sig och som ensam cyklist för man inte så mycket väsen. Efter en högersväng ser jag plötsligt en renko med kalv som står på asfalten och betar i vägkanten ca 100 m framför mig. Efter en snabb inbromsning sliter jag upp kardborrbandet på styrstångsväskan för att hala fram kameran. Kalven hör detta och varnar mamman. Jag hade väntat att de genast skulle hoppa över diket och in i skogen, men istället vänder de baken mot mig och ger sig iväg bortåt. Samtidigt hör jag en bil närma sig i hög hastighet och väntar mig det värsta. Turligt nog klarar alla sig med livet i behåll. Allt detta utspelar sig under en minut så några bilder hinner inte tas.

Längre fram ser jag än en gång den fågel som vi sett tidigare vid olika tjärnar. Den håller till vid sitt bo på en liten tuva ute i sjön. Misstänker att det är en Drillsnäppa, men det kan vara fel.



Drillsnäppa (mitt i bilden) vid Nedre Bäck

Klockan 10.10 anländer jag till Lövånger där Karin redan checkat in i en av Kyrkstadens stugor. Under eftermiddagen ligger vi på en brygga i Kyrksjön och njuter några timmar i det underbara högsommarvädret, ca 27 grader.

Nattens härbärge i Lövångers Kyrkstad, stuga 73

Redan innan vi startade denna färd från norr till söder sa vi att den inte skulle genomföras till varje pris. Karin har haft ont i sina knän ett par dagar och behandlar sig med Eeze. Eftersom det inte verkar ge med sig bestämde vi att hon fick ta bussen idag. När vi vaknade idag (05.10) letade vi upp busstider på nätet. Att få med cykeln på bussen är inget som är givet, men vi hade tur idag.


Bussen till Lövånger 06.55



Byske - Bureå, 65 km

Taadaaam!

Som jag letat.
I Haparanda var de stora, tjocka och orange (skall användas vid jakt)
I Kalix hittade jag ingen sportaffär
I Luleå var jag för trött
I Piteå var det stängt
I Byske hade de bara långärmade (västar??)
Nu har jag tre. Två ligger kvarglömda i Lund. Den här köpte jag i Skellefteå och är nästan glad över att jag glömt kvar mina gamla i Lund. Denna är PERFEKT, vindskydd fram och nät i ryggen. Det allra bästa är att Lars tror att jag är polis.

Vi lämnade Byske 07.10 i strålande väder. Vindstilla och klar blå himmel. Kortärmat redan från start. Varje gång vi stannade så tyckte vi att det var för varmt så vi fortsatte glatt vidare för att låta oss svalkas av fartvinden.
Vårt största bekymmer är inte myggen, som vi befarade, utan bromsarna. De är otroligt fräcka, flyger runt oss och biter medan vi cyklar. Ibland tar man på den långärmade och långa ben för att vila sej från dessa odjur.

Efter några kilometer blev det grusväg igen men dock bara en dryg mil idag.

Det är också här vi gör dagens naturfynd. Det är nämligen första gången för oss båda att träffa på Linneor i den vilda naturen.

Skogsstjärna och Linnéa

Efter ca 30 km når vi Skellefteå, vi har siktat in oss på den vackra Lejonströmsbron, Sveriges äldsta och längsta träbro. Det visar sej dock att den är stängd för renovering så vi fick beundra den på avstånd och fortsätta längs den norra älvstranden.

Kyrkholmen i Skellefteälven

Till vänster dyker den mäktiga Skellefteå Landsförsamlingskyrka upp. Den är en av Sveriges största korskyrkor.

Skellefteå Landsförsamlingskyrka

Vi strosar genom Skellefteå centrum som rustar för festival, cyklar upp för backen till Folkets Park och dricker vårt medhavda kaffe innan vi fortsätter färden mot Bureå.
Här passerar vi Skellefteälven. Det fick bli E4.an istället för Lejonströmsbron.

Passerar ännu en älv

Piteå - Byske, 63 km

Palt i Piteå sparar vi till nästa gång, det är ytterligare en anledning att återvända.

I morse, 07.30, vände vi kosan mot Västerbotten. Vi passerade Piteälven över den vackra gång- och cykelbron.

Öholmabron

Vi körde genom Hortlax, Blåsmark till en liten badsjö norr om Hemmingsmark där vi tog dagens första paus.

Hittar vi en flytbrygga pausar vi, vare sej vi behöver det eller ej.



Dagens etapp var betydligt mer kuperad än den mellan Luleå och Piteå, dock inga grusvägar idag, nästan vindstilla, dessutom sol och drygt 20 grader. Kuperad mark bjuder på vackra vyer.

"... och följer vägens vita band ..."

Vi lämnade Norrbotten och körde in i Västerbotten

Länsgränsen

Vi samlar naturupplevelser längs vägen. I förrgår såg vi ett gäng korpungar sittande, skränande i en hög död tall (jag fick association till gamarna i Djungelboken). Idag har vi stannat många gånger och artbestämt växter och djur som vi inte ser så ofta hemma.

Skvattram (getpors), Vitpyrola och Storspov

Redan 14.00 rullade vi över Byske älv och efter 100 meter var vi framme vid Byske Gästgiveri, där vi ska bo i natt. Här serveras det bl.a. pasta med västerbottenost, mums.

Byske älv och Gästis

 

Vilodagen /Paltletardagen, 18 km

Idag hade vi fyra mål
- cykelfri dag
- titta på kyrkan
- ta bussen till Öjebyn
- äta palt på Stadshotellet

Piteå är vackert men ack så öde under söndagen i Midsommarhelgen.



Ett av Sveriges två 1600-talstorg med slutna hörn

 Vi gav oss ut på promenad på en helt folktom gågata och styrde kosan mot kyrkan.

Piteå kyrka från 1686

Att denna träkyrka står kvar idag är förvånansvärt. I början av 1700-talet härjade ryssarna utmed Norrlandskusten och förstörde allt som kom i deras väg. 1721 nådde de Piteå och staden brändes ner. Kyrkan var en av ett fåtal byggnader som klarade sej undan lågorna.

Mitt emot kyrkan ligger stadshotellet där man har en skylt i fönstret “Här serveras palt alla dagar”

Stadshotellet

Vi började ana oråd eftersom vi utmed hela gågatan sett skyltar i alla butiker, kaféer och restauranger att det är stängt på söndagar. Vi hade rätt i vår misstanke, Stadshotellet hade inte öppet, åtminstone inte den här söndagen.

I kyrkan träffade vi en kvinna ur kyrkokören som berättade lite om kyrkan och tipsade oss om att det säkraste stället att hitta palt på en söndag var Paltzerian i Öjebyn.
Perfekt sa vi och gav oss iväg till busshållplatsen för att konstatera att bussarna endast går måndag - fredag + lördagar.

Tur att man har cyklar. Till Öjebyn är det bara ca 8 km.

Paltzerian var lätt att hitta men...

Paltzerian vid OK-macken i Öjebyn

Sista chansen är att åka dit och äta paltfrukost i morgon bitti, vi får se, det är ju åt fel håll.

Kyrkan i Öjebyn är från 1400- talet och kyrkstaden som består av stugor i varierande storlekar och former, de flesta från 1700-talet, är alla privatägda och numera sommarstugor.

Kyrkbyn var verkligen värd ett besök, dessutom hade vi tur med vädret!!

Kyrkbyn med kyrkan i bakgrunden

Luleå - Piteå, 84 km

Rapport från Piteå Lasarett, sal 7


Vi lämnade Luleå vandrarhem kl. 07.30 och passerade Luleälven medan vi vände näsan mot Piteå.

Bron över Luleälven

Det första vi fick syn på var en svart himmel. Vid första droppen stannar vi vid en av Norrbottentrafikens busskurer säger jag (Karin) bestämt. Vi hann köra en timme innan det var dags.

Omklädningsrum

Att “ligga på rulle” har både för- och nackdelar. Det kommer mer vatten underifrån än ovanifrån men man har god hjälp av fartvinden så det är bara att bita ihop.

Dyngsur men glad

Det gäller att vara rätt och lätt klädd.

Lätt på foten

Så småningom upphörde regnet och vi fick en härlig tur vidare mot Piteå. Det är inte särskilt kuperat mellan Luleå och Piteå så det gick undan, speciellt vid de tillfällen vi var tvungna att köra på E4.ans vägren (2x3 km). Det tog på krafterna!

Rast vila

I Norrfjärden, en dryg mil norr om Piteå, upptäckte vi en annorlunda byggnad. Vi läste på i
Cykelfrämjandets skrift och såg att man där liknar kyrkan vid en kraftstation.

Norrfjärdens kyrka från 1967

Tidig eftermiddag rullade vi in i ett soligt Piteå och blev inlagda på sal 7 i Piteå gamla Lasarett, nerlagt 1915, numera STF vandrarhem.

Piteå vandrarhem byggt 1868

Vandrarhemmet är mycket vackert och trivsamt, både inne och i omgivningarna. Det ligger centralt och i anslutning till Badhusparken.
Här ska vi stanna två nätter, i morgon är första vilodagen.

Kalix - Luleå, 120 km

Midsommarafton.

Idag steg vi upp klockan 04.00. Vi var ganska ensamma, om man bortser från myggen, när vi gav oss iväg från Kalix 05.15

På fin asfalt susade vi fram och efter några kilometer stannade vi till. Lars hade fått syn på en älg (han spanar hela tiden). Jag såg också älgen och båda försökte vi få den att röra på sej med handklappningar. Den rörde sej inte och visade sej vara en rotvälta. Dock flyttade vi blicken en aning åt höger och där stod en riktig älg och undrade antagligen vad vi höll på med.

Efter två timmar var vi framme i Töre och då vilade vi första gången. Fortfarande var vi helt ensamma och kunde lägga beslag på en ensam bänk utanför Folket Hus.

Folkets Hus i Töre



Efter Töre blev det 30 km grusväg. Det är förstås där man hittar de bästa pausställena, vyerna och andra naturupplevelser.

Paus på flytbrygga i Långtjärn

Vätskepaus med utsikt

 

Grävmaskinskyrkogård?



Intresserade åskådare

 Efter 60 km var vi framme i Melderstein och hade 11 kilometer kvar till Råneå. Där tänkte jag mej kaffe o kanelbulle. Det var ju trots allt Midsommarafton.
　
Efter alla regnvarningar så tyckte vi att vi var lyckligt lottade som trots allt slapp regnet och endast ljusa moln fanns på himlen.
Dock! Plötsligt öppnade himlen sej och regnet bara öste ner. Vi tittade upp på molnen och kom överens om att det skulle vara några minuter så vi cyklade på. Det regnade hela vägen till Råneå. Under 11 kilometer på cykel i ösregn så hinner man bli VÅT.
Vi åkte raka spåret till Busstationen där vi kunde byta till torra kläder under tak, till sist kom regnstället också på.
Kaffe o kanelbulle intog vi på OK-macken. Kaféet hade stängt på Midsommarafton.
10 minuter senare slutade det att regna.

Igår ringde Stefan (min bror). Var är ni, frågade han. I Kalix, svarade jag. Han suckade djupt och tillstod att han var rejält avundsjuk på vårt “projekt”. Jag hade också kunnat tänka mej att ge mej ut på något liknande och slita lite, sa han.
Detta har jag tänkt på under dagen. Det blev en del slit, dels regnet men inte minst den sega uppförsbacken in till Luleå och därefter en brant backe upp till vårt vandrarhem.
Mitt i backen mötte vi tre unga killar som kom farande nerför backen, Glad Midsommar ropar de till oss så Stefan, visst kan du vara lite avundsjuk.

Haparanda - Kalix, 75 km

Idag lämnade vi Haparanda kl. 07.00 med klarblåhimmel och vinden i ryggen.
Vi började turen med att åka 18 km norrut till Kukkolaforsen

I Kukkola svängde vi av mot Björkfors på en 30 km lång grusväg. Nu fick vi motvind.

Efter drygt en mil stannade vi eftersom Karin frös om fötterna och skulle sätta på sej strumpor.
Då tittade Anna-Lisa ut från sitt hus och bjöd in oss på kaffe. Vi tackade så klart ja till detta fantastiska erbjudande.
Förutom kaffe med dopp blev vi bjudna på lite historia, bl.a. om hur det var att växa upp på landet i Tornedalen och som sjuåring, utan att kunna ett ord svenska, bli skickad iväg till “arbetsstuga” där man bodde under terminerna medan man gick i skolan. Hela terminer var man borta från sitt hem och tvingades att tala ett språk som man inte använde hemma.

Tyvärr var vi tvungna att avstå Midsommarfesten i Hembygdföreningen eftersom vårt späckade tidsschema tvingade oss vidare mot Kalix.


På sträckan mötte vi inte många bilar men däremot en vägren.

Framme i Kalix checkade vi in på Grytviks Herrgård (vandrarhem) innan vi for tillbaka in till centrum över Kalixälven

Vid ICAs kyldisk valde vi mellan "Lyxpalt med fläsk" eller "Palt utan fläsk" men bestämde oss för att hålla oss tills vi kommer till Piteå.

Gustav, var serveras den bästa Palten? Finns det något trestjärnigt paltställe?

I morgon väntar vår längsta etapp så vi lägger oss tidigt ikväll för att stiga upp i soluppgången…eller vänta…solen går ju inte ner.

Resan

På Lund C dök Lena o Tomas upp med ett överlevnadskit (Snickers, Korsord och Sudoku).
Härligt!

På Stockholm C fick vi sällskap av Sofi och Baptiste under vår väntan på Norrlandstågets avgång.
Härligt!

Väl framme i Haparanda, 1,5 timme försenade, så var det dags för återskapandet av våra cyklar.
Det tog Lars 2 timmar att skruva ihop dem.
Som tur var så hade det slutat regna men temperaturen var 12 grader och det blåste friskt.
Jag satt inne i den varma sköna väntsalen och tittade på Lars som huttrande skruvade utanför fönstret.



Han fick en del trevliga kommentarer, de flesta på finska, av folk som gick förbi.

När packningen var lastad så gav vi oss iväg på en liten avstickare utomlands. Vi styrde kosan mot Finland. När vi stannade och frågade efter vägen så visade det sej att vi redan var där.